Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidandet. Av Tora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jlidandtet.
Ej älskad du är i koja,
ej heller i kungens slott.
Ty ännu du är densamme:
olidlig och smärtsam blott.
På vandring du jämt är ute.
som pilgrim du ständigt går;
du skyr icke vägens möda,
blott hjärtan du sarga får.
Du far uppå stormens vingar,
det brusar av sorg kring dig.
Du utandas frost i natten,
du höljer i svart din stig.
Du störtar i väg som vågen,
till stormpiskad strand du far.
Du ■— mager och blek — som döden
det sista av kraften tar.
# * *
Du fostrare vise, höge,
jag hälsar dig, sändebud!
Den uppgift du fick att tjäna,
den är dig beskärd av Gud;
och allt till mitt bästa blott länder.
Du eld med din heta låga,
du luttrar ju blott min tro,
vars värde är mer än guldets;
jag bidar i lugn och ro
den stunden, som Smältarn väljer.
Du skyhöga våg, du hjälper
mig över de hemska skär.
Jag ser, fast med vågstänkt öga,
att färden nu lyckligt bär
till lugna och fridsälla hamnen.
Du storm med ditt kalla famntag,
du lyfter mig högre opp,
där jordlivets sorg och strider
ej störa mitt sköna hopp
om vila och frid i Guds rike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
