Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En psalmdiktares upplevelser. Av Alfred Smedberg - 1. Procentare, skalden och de hjälplösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”och då är ju allt gott och väl. Eftersom ni
kunnat skaffa pengar, är ni väl inte så barskrapad,
som ni i går lät påskina”.
”Jag har visst inte kunnat skaffa pengar”,
svarade kvinnan. ”Jag träffade i dag på morgonen
denne ädle herre, och han skänkte mig de trettio
thalerna. Må Guds välsignelse följa honom och
alla barmhärtiga människor för övrigt!”
Gellert hade förgäves vinkat åt kvinnan, att
hon skulle tiga med vad han gjort.
”Nej, det hjälper inte, att ni vinkar”, utbrast
hon. ”Jag måste nödvändigt tala om, hur god ni
varit mot oss.”
Neidhardt sprang upp och såg på professorn
med en förvirrad blick.
”Jag har hört sägas, att ni ska vara fattig, herr
professor”, sade han, ”och ändå har ni gjort
detta! Och nu skördar ni välsignelse för edra
gärningar, då jag däremot–— åh, jag har
inga vänner, ingen som unnar mig gott–-
ingen som beder för mig–-ingen som
välsignar mig. Jag tycks inte få annat än
förbannelse av mina pengar”.
”Ni kan i stället få välsignelse av dem”, inföll
Gellert med värme. ”Det beror helt och hållet på
er själv.”
”Nå, så vill jag då redan i dag börja ett annat
liv”, utbrast Neidhardt.
Därpå ryckte han upp ur fickan de trettio
thalerna och lämnade dem åt kvinnan med en iver,
som om de bränt honom i händerna.
”Se här”, sade han, ”återtåg edra penningar
till bröd åt barnen och läkarvård åt er sjuke
man! Skulden stryker jag ut, och ni skall få bo
hyresfritt i mitt hus, så länge ni vill”.
Kvinnan stod i början alldeles som förlamad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
