Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En psalmdiktares upplevelser. Av Alfred Smedberg - 2. En riklig vedergällning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
En riklig vedergällning.
Följande dagen var lika kall och blåsig som
dagen förut. Gellert satt i sin tarvliga
studiekammare med papper, penna och den uppslagna
bibeln framför sig. Hade han inte haft en så
bergfast förtröstan till Gud, skulle han ha känt sig
mycket olycklig, ty veden var slut, och sedan
han skänkt bort sina sista penningar, ägde han
inte ett öre till vare sig ved eller mat. Nu höll
han emellertid på att författa en sång, i vilken
första versen hade följande lydelse:
"Jag har i lyckans stunder
Åtnjutit nådesunder
Och fröjder utan tal.
Så vill jag då ej klaga
Men nöjd min del fördraga
Av tidens lidande och kval.”
Han hade just avslutat sjätte och sista versen
i sången, då en kristligt sinnad läkare, som var
en av hans trognaste vänner, hastigt inträdde i
rummet. Det var en liten kort, tjock och jovialisk
herre med leende ansikte och spelande ögon.
Alltid var han munter, och alltid hade han bråttom,
då han som ett nystan rullade omkring på
gatorna och i husen för att se till sina patienter.
I dag tycktes han dock ha något mindre
bråttom än vanligt. Efter en hjärtlig hälsning och
sedan har tagit reda på hur professorn befann sig,
sprang han bort till hörnet av rummet och
trevade på kakelugnen.
"Hu, så kallt ni har här inne, min käre pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
