Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En psalmdiktares upplevelser. Av Alfred Smedberg - 2. En riklig vedergällning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig alls inte vid officerarnas samtal eller de
blickar, som riktades mot honom. Att den ene av
dem var prinsen av Preussen hade han ingen
aning om.
”Ni är väl från Leipzig, herr doktor?” frågade
prinsen.
”Det stämmer, min herre!” svarade doktorn
med munnen full av mat.
”Då kanske ni känner professor Gellert?”
”Om jag känner honom! Jo det var en sak det.
Jag är hans läkare och bäste vän.”
”Jaså. Man har sagt mig, att han skall vara
klen till hälsan.”
”Så är det, svarade doktorn och tog för sig
ännu en rågad tallrik. Det fattas honom
tillräcklig rörelse i fria luften. Också har jag tillrått
honom att skaffa sig en ridhäst, men han har inte
råd därtill.”
”Ah! Han är då fattig?”
”Som en kyrkråtta. Och det är mest hans egen
skull.”
”Hur så?”
”Jo se, den förträffliga människan kan aldrig
se någon, som är fattigare än han själv, utan att
hjälpa, om det så vore med sina sista slantar.
Tillåter herrn, att jag berättar, hur jag fann
honom i morse?”
”Det skall bli mig ett nöje att få höra.”
Doktorn, som nu stillat sin värsta hunger, lade
ifrån sig kniv och gaffel samt berättade utförligt
om vad som hänt på morgonen och den
föregående dagen. När han slutat, utbrast prinsen med
djup rörelse:
”Och en sådan man skall behöva både frysa
och svälta, därför att han offrar sin sista skärv
åt dén fattige!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
