Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sotarbragd på Götabro. För de unga av J. S—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En sotarbragd
på Götabro.
Berättad för de unga av J. S—n.
Ett tungt moln hade i åratal vilat över
Götabro. Kaminen i nedre hallen rökte in. Den
eldades med antracit, varför röken var av
obehagligaste och giftigaste slag. Varenda morgon samma
svårighet: os och rök och allt svårare att få eld.
Och det sura oset spred sig i alla rummen, i
synnerhet i andra våningen. När kamin och rör
äntligen blivit något varma, kunde det ju gå att
få antraciten att brinna något så när, men det
gick småningom därhän, att det aldrig var fritt
från os. Slutligen fanns inte det minsta drag,
och eldningen måste upphöra.
Vår stackars Edla Lindskog, som då var
hemmets föreståndarinna, var rådlös. Skickliga
murare hade undersökt rökgångarna men utan
resultat. De hade rivit ned tegelnischen vid
långväggen i matsalen, men ingenting hade hjälpt.
Hu, vad det var kallt i hallen!
Det var hösten 1923. Bibelkursen pågick, och
jag var med som lärare. Alltjämt vilade samma
bekymmer över hemmets föreståndarinna och
oss alla, för resten.
Då jag i min ungdom ägnat mig åt
kakelugns-makareyrket och därvid måst utföra åtskilliga
svåra sotningar, i synnerhet å herrgårdar, vilkas
invecklade rökgångar satte stora krav på
sotarens skicklighet, beslöt jag göra ett försök. Jag
lade saken fram inför Gud, klädde mig i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
