Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sotarbragd på Götabro. För de unga av J. S—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraft, men nej! Kulan satt, där den satt. Det där
var illa! Jag svettades och ängslades. Stor risk
fanns för att linan skulle brista — den var
nämligen inte särdeles stark — och då bleve kulan
sittande i kakelugnen. Och kulan var ju lånad,
liksom profetens yxa (2 Kon. 6:5). Och om
kulan stannade kvar, var kakelugnen delvis
obrukbar. Enda vägen var att sedan riva ned
kakelugnen och sätta om den eller, i bästa fall, sätta
om kronan — alltsammans ett besvärligt göra.
Nu fanns ingen annan utväg än att bedja till
Honom, som lät yxan flyta upp på vattnet.
Skulle inte Han kunna lossa kulan? Jo visst. Då
vi bedit, togo vi ett nytt tag. Och utan svårighet
släppte kulan sitt fäste och kom upp. Visst blev
det tacksägelse!
Vi fortsatte våra undersökningar och
”opererade” skorstenen även uppe på vinden. Gud
hade ju givit oss handslag på att Han var med
oss. Nog skulle vi lyckas!
Slutligen voro alla rören till synes
genomgångna, men — felet var kvar. Ett tänt ljus, som
sattes intill inloppet från kaminen, brann med
den allra stadigaste låga.
”Finns det inte ett rör till?” tillropade jag
Erik Johansson.
”Nej!” svarade han. ”Ja, det finns visserligen
ett, men det är igenmurat.”
”Räck ned handen och känn efter, om ingen
sten ligger över röröppningen!”
”Nej, det är bara sot, så långt jag kan känna...
Jo, vänta! Där ligger en tegelsten.”
”Försök få upp den!”
En kraftansträngning — Johansson hade grepp
om stenen, lyfte på den, och ett väldigt ras
inträffade. All den sot, som låg över tegelstenen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
