Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det brister en sträng här nere — där uppe den tonar klar. Av E. Fbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glädje i denna gärning, där hon hade god nytta av den
pedagogiska utbildning, hon fått.
”En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ett arv, som
behagar mig väl”, så började hon sitt första brev till hem«
met efter att ha fullbordat en nog så krävande och stra»
patsfylld rundtur i det sågverksdistrikt, som hörde till
hennes arbetsfält där uppe, där hon snart kom att ensam
få övertaga arbetet bland såväl barn som ungdom.
Efter några år i Norrland kallades hon till Norrköpings
K. F. U. K., där en liknande uppgift väntade henne, och
där skaror av unga flickor fylkade sig kring henne. För
alla stod hennes varma, rika hjärta öppet. Praktisk och
fyndig som hon var, blev hon de ungas rådgivare och
hjälpare såväl i det dagliga livets olika lägen som i deras
andliga svårigheter. Omutligt och målmedvetet pekade
hon för dem på Kristus såsom Frälsaren först och främst
men också såsom vännen framför andra.
Sommaren 1924 bevistade Elisabet L. M. F.skonferensen
i Uppsala, dit hon var inbjuden såsom ombud för sina
seminariekamrater. Där nåddes hon på ett tydligt sätt av
missionskallelsen, som hon burit på redan sedan barn«
domstiden. Det skulle dock dröja åtskilliga år, innan vä«
gen öppnades dit ut till kallelsens land. Elisabets hälsa
var aldrig stark, men hennes sega energi övervann den
kroppsliga svagheten.
Nyårsdagen 1935 avreste hon till England, där hon
vistades i och för språkstudier några månader. Samma år
avskildes hon å Torp för tjänsten i Kina, dit hon an*
lände på hösten samma år.
Vilken helig glädje andades ej hennes brev därutifrån!
Hur glad var hon ej över att äntligen få stå där ute för
sin Mästares räkning!
Så kom uppbrottsordern så hastigt, så oväntat. Endast
några dagars sjukdom, och den gärning, hon med så myc»
ken glädje berett sig för, var lyktad.
8 — Förbundsfacklan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
