Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guds kärlek besegrar allt. Av Vit Ljung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vandrar i mörkret, skall se ett stort ljus; och för dem
som bo i dödsskuggans land skall det skina klart.”
Och heliga, vise män följde den stjärnans ledning,
till vilken skalden sjunger:
”Gläns över sjö och strand,
Stjärna ur fjärran,
Du, som i Österland,
Tändes av Herran
Stjärnan från Betlehem
Leder ej bort men hem.”
Österns vise sågo stjärnan, där den skred fram på
deras himmel som ett vägledande, strålande ljus; och
de följde dess maning: Till Judaland, till den nyfödde
Judakonungen! Nu var Guds evighetstanke
förverkligad, den höga tanke, som bodde i Hans hjärta, innan
ännu skaparordet var uttalat. Den tanke, som fyllt Hans
fadershjärta med glädje, innan Han ännu sagt sitt:
”Varde ljus!” Denna Guds evighetstanke hade kämpat
sig igenom årtusendens mörker, okunnighet och
förvillelser.
Guds tanke hade tagit gestalt i barnet, som Maria
höll i sin famn. Guds enfödde Son hade blivit
Människosonen. Full av nåd och sanning hade Han kommit
för att bo ibland människors barn, och de skulle få se
Hans härlighet.
Det stora undret hade skett . . . Ömt och innerligt
vilade moderns ögon på barnet, som slumrade i
hennes famn — men ännu rikare och varmare sänkte sig
den eviga fadersblicken från det höga genom oändliga,
ofattbara rymder till Sonen, Han som, ehuru rik, blivit
fattig för människosläktets skull och nu vilade i
ringhet på en bädd av strå. O faderskärlek, som hade
bidat, kämpat och segrat i heligt offer — utgivandet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
