Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kort historik över H. F:s två först öppnade misslonsstationer i Norra Kina. Av C. Anderzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gård till station. På den tiden voro missionärerna
såväl som andra främlingar i Kina föraktade, fruktade
och hatade. Sopings befolkning bestod av tre från
varandra skarpt markerade folkklasser: manschurer, äkta
kineser (”hanren”, som de benämna sig) och
muhammedaner, d. v. s. kineser, som antagit den
muhammedanska religionen. Slutligen lyckades det Karlsson få
hyra en gård, som ägdes av en muhammedan. Att det
lyckades, berodde nog närmast på mannens girighet,
men Gud synes ha begagnat sig av denna
omständighet för sina planers genomförande. Emellertid beredde
mannens girighet br. Karlsson ganska mycket besvär.
Han berättade, huru han icke ens fick nattro för sin
girige husvärd. Denne brukade stå utanför Karlssons
fönster till långt in på nätterna och gnälla och käxa
och tigga för att få ut hyran lång tid i förskott.
Broder Karlsson och hans medarbetare fingo
uppbära mycket förakt, synnerligast av manschurerna. En
gång skulle de tvinga missionär Sven Persson att
tillbedja gudarna i ett avgudatempel. Han lyckades dock
att springande undkomma deras handgripligheter.
Manschurerna voro på den tiden mäktiga i Kina. De
berömde sig av att tillhöra kejsarens hus och voro
ett slags ”frälse”, befriade från skatt, och åtnjöto i
stället underhåll av staten jämte flera andra förmåner.
Muhammedanerna voro egenrättfärdiga och självgoda
fariséer, som föraktade sina avgudadyrkande och
fläskätande grannar, smilade missionären i ansiktet
och sade: ”Vi ha samma lära.” Av denna folkklass
har ingen, mig veterligt, blivit omvänd i Soping. Men
en manschu och hans hustru blevo under senare år
omvända. Mannen var en tid evangelist och god
medarbetare. Den stora hopen fruktade för missionärerna
och skrämde upp varandra med alla möjliga och
omöjliga historier om huru fruktansvärt farliga de voro.
Se där den jordmån, i vilken Guds ords säde skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
