Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnesstenar uppresta under min levnadsvandring i 70 år. Av K. V. Karlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss, och vår lärarinna var ej heller så långt
framkommen i undervisningsmetoderna.
Vi skulle resa från Grimsby till London, men hur
skulle vi bära oss åt? Vi förstodo ej, vad folket sade,
och att fråga efter något, var ej att tänka på. Vi skrevo
till Skandinaviska sjömanshemmet och bådo dem möta
oss på Kings Cross station i London. Men hur skulle
vi finna dem, eller de oss? Jo, vi funno på en utväg.
Eric Anderson tog ett papper och skrev på det:
”Skandinaviska sjömanshemmet” och satte det i hatten.
Folket såg på oss och skrattade. Men mannen från
sjömanshemmet fann oss och tog oss hem.
Vi stannade en vecka i London och väntade på båt.
Så fortsatte vi vår resa över Atlanten och kommo till
Durban den 11 januari 1895. Där mötte Johanson och
Nilson oss nere på bryggan. Vi voro så tacksamma,
att vi voro framme vid målet. Vi hade nu att ordna
med våra saker och lasta dem på en oxvagn, som kom
ned till Durban för att hämta byggnadsmaterialer till
stationerna. Första delen av resan, omkring två och en
halv svensk mil, reste vi med tåg. Sällskapet, vi hade
i tåget, var bara svarta och de flesta nakna. Hu, vad
det såg ruskigt ut! Jag tänkte: ”Är det möjligt att få
intresse för dessa nakna, fula människor? Kan Gud
ha behag i att frälsa dem?” Det var ej vanligt, att
europeer reste i tredje klass tillsammans med infödda.
Men Johanson och Nilson ordnade det så för att inviga
oss i umgänget med de infödda.
När tågresan tog slut, hade vi att fortsätta med
oxvagnen, som förde våra saker. Om nätterna lågo vi
under vagnen. Detta var också en upplevelse för oss
nykomlingar. En vagn, nästan lika stor som en
järnvägsvagn, dragen av 8 par oxar, så en liten negerpojke,
som gick före och ledde det första paret. Så en annan
neger, som gick vid sidan med en piska, lång som
ett bra metspö. Då han ville ha oxarna åt sidan, slog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
