Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen efter mitt första år i Kina. Av C. Silfwerbrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det inre av kapellet i Hunyiian,
med frågan från kamrater där uppe i norr: ”När få vi
vänta dig upp?” Är det meningen? Skulle jag redan
vara färdig för att resa upp till fältet? Jo, nog är det
ärligt menat; men ett återstår: examen. Med bävan
tänker man på den stunden; men Gud har kallat, och
han skall hjälpa, och fröjd är det i hjärtat, när det
är överstökat.
Det är också ett par glada svenskar, som sista dagen
i mars gå ombord på båten, som skall föra dem mot
norr. Sent skall dagen glömmas, då de stå där uppe
och för första gången, sedan Sverige lämnades, höra
det svenska ”välkommen” klinga dem till mötes från
kamrater, som äro nere för att möta.
Men ännu återstår ett stycke, innan fältet är nått.
Resan hitintills har varit av angenäm art, men den
svåraste biten återstår. Efter uppköp och ordnandet av
annat börjar inlandsresan. För nybörjaren är ju allt
av intresse, och han kanske inte lider så mycket av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
