- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Tjugonde årgången. 1938 /
65

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mgodi. Av Harry Thorell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andra matvaror i motsatt riktning. Vi hade många
mellanhavanden under årens lopp, och vi värderade vår
präktige granne. Mot kristendomen var han vänligt
stämd. Sålunda fingo hans barn och barnbarn komnia
både till skola och till möten, och de som så önskade
fingo följa sitt hjärtas önskan och bli kristna.

Evangelii ljus hade börjat lysa i hans gård. Då br.
Reinholdz och vi kommo dit vid ett tillfälle, var det
ölgille i gården. Hednavisorna skrålades till
trummornas ackompanjemang. Men vi fingo ock tillfälle att
tala, bedja och sjunga, och under den sången
överraskades vi av att finna en pojke vid vår sida med stor
frimodighet deltaga i densamma.

Pojken hörde hemma här men hade jämte en del
andra flitigt kommit till skolan på missionsstationen.
Nu började det visa sig även i hemmet, och sent skall
jag glömma den pojkens insats i det nämnda mötet.
I det stora mörkret lyste nu detta lilla ljus. Framdeles
blev han vår evangelist. Flera i gården följde pojkens
exempel; både äldre och yngre lämnade sig åt Gud.

Gamle farfar var, även han, ofta påverkad av Guds
Ande. Vid ett tillfälle sporde han mig, om jag, i
händelse han blev en verklig kristen, skulle ta även honom
ut i floden. Han åsyftade dopet. Då han första gången
hörde L. Linderoths sång: ”Ingen hinner fram till den
eviga ron, som sig ej eldigt framtränger”, sade han:
”Den sången är en mäktig predikan.”

Vi bådo och hoppades, att han skulle bli en kristen.
Det var dock många band och bojor, som höllo
honom fast. Vi äro likväl övertygade om att våra besök
och våra vittnesbörd ej voro förgäves.

Ju äldre och hjälplösare han blev, desto mera
skingrades hustrur, barn och övriga ägodelar. Han hade
flyttat ofta, liksom hans övriga grannar. År 1929
kommo vi tillbaka från Sverige och funno honom åter ha
flyttat sin gård ett litet stycke. Nu var det endast en

5 — Förbundsfacklan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1938/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free