Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedernas Gud. Av L. H. Wikström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så förflöt det ena året efter det andra. Men snart
förnummos oroande rykten från de kringliggande
trakterna. Kolportörer hade inträngt här och där i
socknarna och börjat samla folket till sammankomster.
Lä-seriet var snart i full gång och hotade att utbreda sig
i allt vidare kretsar.
Präster, länsmän och kronofogdar hade mycket
bekymmer, huru man skulle kunna hämma detsamma.
Även brukspatronen på 0—bruk delade deras
uppfattning om läseriets skadlighet, varför han innerligt
önskade, att det måtte hållas på avstånd.
Men det oaktat närmade det sig mer och mer, och
snart visste ryktet förtälja, att läsaremöten började
hållas i de trånga arbetarehemmen på själva bruket.
Brukspatronen och hans fru visste knappt, vad de
skulle tänka om denna sak. En dag satt brukspatronen
på sitt kontor, sysselsatt med sitt arbete. Dörren till
rummen innanför, där hans fru uppehöll sig, stod
öppen, så att man där inne mycket väl kunde höra, vad
som försiggick på kontoret.
Då knackade det på kontorsdörren, och på patronens
svar: ”Stig in!” uppenbarade sig en sotig smed
innanför dörren. Denne såg ut att hava något på hjärtat,
som var svårt att komma fram med.
Han stod tyst en stund och tummade på mössan, tills
han blev tillfrågad om sitt ärende.
”Ja, snälle patron”, ljöd svaret, ”jag har burit mig
mycket illa åt, jag kan inte dölja min synd, herr
patron. Jag har stulit järn och sålt för egen räkning, och
jag kommer för att bekänna och be patron om
förlåtelse. Snälle patron, förlåt mig, och låt mig få betala
värdet därför genom avdrag på min avlöning.”
”Har du stulit järn?” Patronen såg barsk ut.
”Ja, dessvärre, patron. Men nu kan jag inte bära
på det längre. Det är min synd, herr patron, som
trycker mig, och samvetet anklagar.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
