Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I stormig tid. Av K. K—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I stormig tid
Av K. K—n.
”Urtidens Gud är en tillflyktsort.”
Han hjälper än, som Han hittills gjort.
”Sig nedåt sträcka Hans fadersarmar.”
Han är vår tillflykt, vår starka borg,
en glädjekälla i all vår sorg.
Han över barnen sig ömt förbarmar.
Det givs ej trygghet, ej ro och frid,
hur än vi söka i världen vid —
ej någon tuva med säkert näste.
I tillflyktsorten är lugnt ändå.
När orosvågorna höga gå,
hur gott för hjärtat där ha ett fäste!
Så lyjt ditt huvud, trots tidens tvång,
och stäm din harpa och sjung din sång
om vad du äger i Lammet kära!
På intet annat din sallhet bygg
än Urtidsklippan! Där är du trygg.
Den skall igenom dig säkert bära.
Hur än det synes — Hans är all makt.
Det skall ej fela, vad Han har sagt.
Han ingen annan sin ära giver.
Trots hjärtats funder och satans list,
du med Hans makt skall nå hem till sist,
om du blott stilla i borgen bliver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
