- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Tjuguförsta årgången. 1939 /
56

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första åren. Av evangelist Einar Olofsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

F örburids facklan

mig på sitt godmodiga sätt: "Det går så bra,
men försök att se på åhörarna!" Så blev det bön
och kamp för den saken. Efter påföljande möte,
då jag sporde henne om huru det lyckats mig att
se upp, sade hon: "Det var väl högt". Antagligen
såg jag i taket.

Så småningom var dock den svårigheten
övervunnen. Snart nog fingo vi bedja med någon själ,
och frimodigheten växte. Efter att ha verkat i S.
socken med omkringliggande platser, kommo vi
genom Herrens påtagliga ledning till E. socken i
Å. Där likasom tidigare fingo vi göra den
erfarenheten, att Jesus sänt oss till de platser, dit
Han själv ämnade komma. Här var allting
förut-berett. Ingen extra affischering behövdes. Folket
hade på ryktets vägar hört, att ett par
evangelis-ter skulle komma. Detta var nog för att samla
mer folk, än stugan kunde rymma. När mötet var
slut, låg en ung man gråtande vid korsets fot,
förstlingskärven av de nära hundratalet, som
sedan blevo vunna för Kristus.

Vår tanke var att stanna endast en vecka på
denna plats, men Herren öppnade dörrar, så att
vi i stället fingo stanna framemot midsommar,
och överallt fingo vi bedja med själar. Särskilt
minns jag en gammal farbror, som gått nära två
mil för att få vara med om ett möte. Under tårar
bad han oss komma dit och hålla möten, "och",
som han uttryckte sig, "bara ni kommer, så blir
det väckelse". — Vi kommo till U. i maj månad,
och där fingo vi bedja med fem. De böjde knä
självmant, under det vi sjöngo: "Än finns det
rum o. s. v."

Det var väckelsens vindar, som blåste fram
över bygden. Det var skördetid, och vi fingo
förmånen att binda kärvar på åkerfält, där kamrater

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1939/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free