- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Tjuguförsta årgången. 1939 /
60

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En verklighetsbild. Av Oskar Hultkrantz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

F örburids facklan

Ej helt uppgiven! Ja, han kände alltför väl, att
det ej kunde vara annat än sanning.

Men huru nu bliva helt upgiven för Gud? Hur
skulle han kunna säga sina kristna vänner, att
han ej varit fullt överlämnad i Herrens hand?
Vad skulle de tänka? Hur skulle han kunna
offra det och det? Vem visste för övrigt, vad Gud
skulle komma att fordra av honom, om han
överlämnade sig helt? Han kände, som om det gällde
försakelser, missförstånd, gällde att "bliva slagen
i deras hus, som älskade honom", "kämpa med
vilddjur i Efesus", ja, som om det gällde livet.

Blott Gud och han själv vet, vilka lidanden,
som pressade hans själ. "Nu, nu", sade rösten,
"bekänn, bekänn! Det är sant, att du för
längesedan bort äga vilan i Gud; sant att, fastän allt
i ditt yttre varit väl, ditt inre liv likväl ej varit
rätt inför Gud. Ditt hjärta kan ej i sanning
sjunga med bruden i Höga Visan: ’Min vän är
min, och jag är hans. Min vän är vit och röd,
högre än mång tusen!’ Men vad du ej kan
gott-göra, det kan Gud förlåta. Nu, nu! Här kan bliva
en himmelens port."

Och han sjönk förkrossad ned, utgjutande sitt
hjärta i bön till sin Frälsare. Runtomkring hördes
röster, men han var så upptagen med sin egen
själ, att han ej hörde, vad de hade att säga. Hans
strid var likväl ej fullkomligt slut, utan han
kämpade för att få erfara, se och känna sig riktigt
helgad. Men då hörde han "den genomstungnes"
kända stämma: "Saliga äro de som icke se och
dock tro".

Allt hade varit mörker runtomkring honom,
men hans inre skönjde nu morgonrodnaden till
en dag, vars sol aldrig skulle gå ned.

Huru längre han där legat knäböjd, förblev

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1939/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free