Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några penndrag från mitt evangelistarbete. Av Theodor Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
F örburids facklan
orden, som föra sanningen under ögonen på den
som står emot Guds frälsning. Jag undrade, om
jag fått rätt text. Men Herren visste mer än jag.
Halleluja!
Flickan och hennes moder vid Trälleborgs
station.
Jag hade haft en veckas möten i Trälleborg.
På söndagskvällen — det sista mötet, då jag var
på läktaren och i eftermötet samtalade med
ungdomen, såg jag tre män böja sig och börja bedja.
Då de rest sig upp, tog en av de yngre den äldste
i sin famn och sade: "Välkommen, far, till Jesus!
Detta har jag väntat på länge och bedit om
många gånger."
Jag skulle resa 7,30 på måndagsmorgonen. Då
jag i sällskap med ordföranden kom helt nära
stationen, kom en kvinna på omkring 60 år fram
till mig och sade: "Ursäkta, att jag stannar er så
här — men min dotter ljög för predikanten i går
kväll och sade, att hon var Guds barn; och det
var hon ju inte! Hon är nu här och vill bedja om
förlåtelse, och så önskar hon, att ni ska bedja för
henne." Jag gav henne en av Fransons "Vinkar"
och uppmanade henne att gå med ordföranden
hem och bedja, så skulle jag bedja på tåget. Med
orden: "Ni gjorde väl att ni kom; det har hänt
flera gånger förr", tog jag farväl.
Då jag kom till Malmö, ringde jag till
ordföranden och frågade hurudan utgången blev. "Jo,
hon blev lycklig och glad, när vi bådo", blev
svaret. Halleluja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
