Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den timmen i Getsemane. Från norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fce timmen i Ketsomnne.
Från norskan.
"Vart tänker du gå?" frågade Axel Hansen sin
hustru. Hon höll just på att kläda sig för att gå
ut.
"Jag har ett ärende till Nordset. Går du med?"
"Jag vet inte. Det är inte precis nå’t trevligt
vägstycke för en kvällstur. Men det kan vara bra
att få lite luft. Jag kan ju gå med."
Det var i skymningen skärtorsdagskvällen som
det unga äkta paret gjorde denna spatsertur. Två
dagars regnväder hade fullständigt blött upp
vägarna. Det var således inte vidare behagligt att
traska fram på dem. Men då fru Hansen var
nödsakad att träffa sitt syskonbarn, fru Nordset, så
måste de gå, även om det var en ganska lång väg.
Då de hade uträttat sitt ärende hos fru
Nordset och voro på hemväg, tog det till att regna.
"Tänk, om vi hade varit så kloka, att vi lånat
oss en paraply!" sade Axel. "Då hade vi sluppit
bli så genomvåta, som vi nu måste bli."
"Ja, eller ännu bättre, om vi hade tagit
paraplyer med oss hemifrån", menade Eva. "Men nu
får vi finna oss i det, som det är. Fastän förargligt
är det."
Vägen gick tätt förbi det lilla missionshuset.
Det lyste i fönsterna. Nu började det störtregna.
"Nej, hör du, vi får försöka komma under tak,
tills det värsta är över. Vi går in i missionshuset
en stund. Det är säkert möte där, det är ju så
upplyst där inne."
De skyndade sig in i gången. Där kunde de
höra predikantens röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
