- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Tjuguförsta årgången. 1939 /
93

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den timmen i Getsemane. Från norskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den timmen i Getsemane

93

överlämna sig helt åt Gud, bara mannen hade
velat göra henne sällskap! Men nu skulle de vänta
till morgonen. Ja, om han bara ville då så! Men
tänk, om han inte ville! Eva blev riktigt
förskräckt. Hon kunde inte vänta till morgonen.
Visserligen låg hon stilla i sängen, men hennes
själ vilade snart vid Frälsarens bröst. Där fick
hon förlåtelse och frid. O, hur salig hon kände
sig! Nu grep hon sig an med att bedja, att Axel
måtte få uppleva detsamma som hon.

Axel hade verkligen somnat för en stund. Då
fick han en märkvärdig dröm. Han tyckte sig
vara på väg till Jesus för att bedja om förlåtelse
för sina synder. Då han närmade sig, såg Jesus
milt men oändligt sorgset på honom och sade:
"Varför kom du inte, när jag kallade dig?" Det
var som om Axels hjärta skulle krympt samman
vid denna fråga. Tänk, om det nu var för sent!
Han ämnade bedja om förlåtelse för sin
försummelse, men då var Jesus försvunnen.

"För sent, för sent!" tänkte han och vaknade i
stor ångest. Då han förstod, att det endast hade
varit en dröm, blev han glad. Han lyssnade efter,
om Eva sov. Nej, hon var säkert vaken.

"Eva", sade han, "sover du?"

"Nej", svarade hon.

Axel reste sig upp.

"Hör på, Eva, jag vill komma nu. Jag drömde,
att det var för sent. Låt oss bedja!"

Eva reste sig ögonblickligen och med strålande
ansikte. Gud hade hört hennes bön.

"Å du Axel, så underbart, att vi får gå
tillsamman på livets väg! Jag har redan överlämnat mig
i Guds hand, och du kan inte ana, vilken lycka
det är!"

Sida vid sida böjde de båda makarna sina knän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1939/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free