Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädet, som dittills varit mitt hem, och min ankomst
till hålorna.
Jag påminner mig att jag flera gånger kom till
öppna platser. Dessa passerade jag med fruktan och
bävan, emedan jag då måste bege mig ner till marken,
och jag rusade framåt så fort jag kunde. Jag minns
dagar då det regnade, och sedan kom det åter
solskensdagar, så att jag måste ha strövat omkring ensam
ganska länge. Hur olycklig jag kände mig under
regnet, det brukar jag ofta erfara i mina drömmar,
och även hur jag led av hunger och hur jag stillade
den. Ett mycket starkt intryck kvarlämnade jakten
efter små ödlor som jag förföljde på toppen av en
bergsplatå. De sprungo in bland stenarna, och de allra
flesta kommo undan, men emellanåt hände det att jag
vände på stenen och fångade en. Jag blev fördriven
från denna bergsplatå av ormar. De förföljde mig
icke. De lågo endast och gassade sig i solen på flata
hällar. Men min medärvda rädsla för dem var så
stor att jag flydde lika brådstörtat som om de hade
varit efter mig.
Så gnagde jag av den bittra barken på unga träd.
Jag har en dimmig hågkomst av att jag åt en massa
nötter, gröna med mjukt omhölje och mjölkhaltig
kärna. Och jag kommer mycket tydligt ihåg att jag
fick förskräckliga magplågor. Det kom sig kanske
av de gröna nötterna — kanske också av ödlorna.
Jag vet det icke. Men vad jag vet är att jag hade
den lyckan att icke bli uppäten under de många
timmar jag låg hopkrupen på marken ocli led av kolik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
