Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der och fötter. Jag kommer ihåg att Eldmannen
rusade fram med en sten och slog honom upprepade
gånger i huvudet — sedan minns jag ingenting mer.
Under hela min barndom brukade jag alltid vakna
upp vid denna punkt av min dröm, skrikande av
förskräckelse, ocli jag fann då ofta min mor eller
barnflickan bredvid mig, skrämda och oroliga, försökande
att lugna mig genom att sakta stryka mitt hår och
säga mig att de voro där och att jag icke hade
någonting att vara rädd för . . .
Den dröm, som kommer i närmaste ordningsföljd
efter denna, börjar alltid med att Hängöra och jag
äro stadda på flykt genom skogen. Eldmannen och
Trastand och det olycksbringande trädet äro
försvunna. Hängöra och jag svinga oss hjärtskrämda
och försiktiga från träd till träd. Jag känner en
brännande smärta i mitt högra ben, på dess ena sida
sticker spetsen och på den andra skaftet av en pil fram
ur köttet. Eldmannen har också träffat mig.
Smärtan är icke allenast svår, pilen hindrar också mina
rörelser; det är mig omöjligt att hinna lika fort som
Hängöra.
Slutligen måste jag avbryta min flykt, och jag sökte
skydd i klykan av ett träd. Hängöra fortsatte. Jag
ropade på honom — jämmerligt, det kommer jag ihåg.
Då vände han om till mig, klättrade in i klykan och
undersökte mitt ben. Han försökte dra ut pilen, men
på den ena sidan tog hullingen emot och på den andra
det fjäderprydda skaftet. Det gjorde också
förskräckligt ondt, och jag förmådde honom att låta bli.
Så sutto vi där sammanknipna en stund, jag under
sakta jämmer och klagan och Hängöra orolig och iv-
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
