Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan en annan och en tredje kalebasser till nämnda
ändamål, tills det slutligen blev ett allmänt bruk hos
oss att hämta vattenförråd.
Ibland hade gamle Märgben anfall av sjukdom
och kunde icke gå ut. Då gick Hårlös efter vatten
åt honom. Sedan överlät Hårlös detta arbete åt sin
son L,ångläpp. Ocli när så Märgben åter blev frisk
fortfor Långläpp att bära vatten åt honom.
Småningom blev det så att männen aldrig buro något
vatten annat än vid ovanliga tillfällen; detta arbete
överlämnades åt kvinnorna och de större barnen.
Hängöra och jag voro emellertid våra egna herrar.
Vi buro endast vatten åt oss själva, och vi hånade
ofta 3rngre kamrater som kallades bort från leken för
att fylla kalebasser.
Framåtskridandet gick trögt för oss. Vi lekte oss
fram genom livet, till och med som fullvuxna och
till stor del såsom barn bruka leka. Inga av de andra
djuren lekte som vi. Det lilla vi lärde tillägnade vi
oss vanligen under lek, och det hade sin grund i vår
nyfikenhet och vår förmåga att bedöma sakers värde.
Den enda stora upptäckt som gjordes inom horden
under den tid jag levde där var användandet av
kalebasser. I början förvarade vi blott vatten i dem,
så som gamle Märgben.
Men så en dag hade någon av kvinnorna — jag
vet icke vilken — fyllt en kalebass med björnbär och
burit in dem i sin håla. Och nu dröjde det icke länge
förrän alla kvinnorna buro bär och nötter och rötter
kalebasser. Sedan tanken en gång var väckt,
fördes den vidare. En annan uppfinning i fråga om
bärredskap gjordes också av kvinnorna. Utan tvivel var
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
