Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var dessa som nu grepo våra klumpiga stockar och
surrade dem upp och ned, av och an och rundt
omkring. Vi upphörde att paddla och måste ägna hela
vår energi åt att hålla stockarna tillsammans. Och
under tiden fortsatte Rödöga att bombardera oss;
stenar slogo oupphörligt ned omkring oss, sköljde
vatten över oss och hotade vårt liv, medan han slukade
oss med ögonen och tjöt av raseri.
Det råkade vara en skarp krök på floden just vid
den punkt där träsket mynnade ut, och flodens hela
huvudström vek av åt andra sidan. Och mot denna
andra strand — den norra —■ drevo vi snabbt, medan
vi på samma gång gingo utför strömmen. Därigenom
fördes vi hastigt ur skotthåll för Rödöga, och det sista
vi sågo av honom var att han långt ute på en udde
hoppade upp och ned i förtjusning, vrålande en
segersång.
Utom att hålla våra stockar tillsammans gjorde
Hängöra och jag ingenting. Vi underkastade oss
vårt öde, ocli vi voro resignerade ända tills vi vaknade
till insikt av att vi drevo mot den norra stranden,
som icke var hundra fot avlägsen. Vi började nu att
paddla ditåt. Just här kastades flodens huvudström
tillbaka mot den södra stranden, och följden av vårt
paddlande var att vi kommo över strömmen där den
var smalast och snabbast. Innan vi ens märkte det,
voro vi ute ur strömdraget och i lungt vatten.
Våra stockar drevo nu långsamt framåt, och
slutligen stötte de sakta mot stranden. Hängöra och
jag kröpo i land. Så drevo stockarna ut igen och
fattades snart åter av strömmen. Vi sågo på varandra,
men skrattade ej. Vi befunno oss i ett främmande
97
Före Adam. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
