Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJORTONDE KAPITLET.
Månader kommo och gingo. Framtidens
annalkande drama och tragedi hörde ännu till det okända,
och under tiden knäckte vi nötter och levde vårt
vanliga liv. Jag minns att det var ett godt nötår. Vi
brukade plocka våra kalebasser fulla med nötter och
bära dem till knäckningsplatserna. Vi lade nötterna
i fördjupningar i klippan, och med ett litet klippstycke
till hjälp knäckte vi dem sedan och åto allt efter som
vi knäckte.
Det var höst då Hängöra och jag kommo tillbaka
från vår långa och äventyrliga färd, och vintern efteråt
var mild. Jag gjorde ofta små utflykter till närheten
av mitt forna hemträd, och jag genomströvade
upprepade gånger hela området mellan blåbärsmoraset
och träskvattnets mynning, där Hängöra och jag
hade lärt oss navigation, men jag kunde omöjligt finna
något spår av Snabbfot. Hon var försvunnen. Och
jag ville nödvändigt ha rätt på henne. Jag drevs
därtill av den förut nämnda hungern, som var så lik
den fysiska, ehuru den ofta kom på mig då magen var
full. Men alla mina spaningar voro lönlösa.
Livet i hålorna var emellertid alis icke enformigt.
Vi hade Rödöga att akta oss för. Hängöra och jag
hade icke ett ögonblicks ro, utom då vi befunno oss i
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0120.html
