- Project Runeberg -  Före Adam /
136

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är omöjligt att säga hur länge vi uppehöllo oss
i Snabbfots trädnäste. Men en dag, medan vi voro
ute, hade trädet träffats av blixten. Stora grenar
hade splittrats och nästet var illa åtgånget. Jag
ville reparera det, men nu ville Snabbfot icke ha
någonting att göra med platsen vidare. Jag förstod
sedan att lion var ytterligt rädd för åskan, och jag
kunde omöjligt förmå henne att återvända upp i
trädet. Så kom det sig att vi, sedan smekmånaden var
över, begåvo oss till hålorna för att bosätta oss där.
Liksom Hängöra hade vräkt ut mig ur vår håla, då
han gifte sig, så vräkte jag nu ut honom, och
Snabbfot och jag slogo oss ned därinne, medan han fick
tillbringa sina nätter i klyftan mellan de bägge hålorna.

Men med vår flyttning till horden följde bekymmer.
Rödöga hade haft jag vet icke huru många hustrur
efter Sångerskan. Hon hade naturligtvis gått
samma väg som de andra. För närvarande hade han en
liten mild och enfaldig varelse som ständigt gnällde
och grät, antingen han slog henne eller ej, och hennes
död kunde ej vara långt avlägsen. Men redan före
hennes bortgång hade Rödöga kastat sina ögon på
Snabbfot, och så snart den stackars gråterskan var
död, började han förfölja min hustru.

Det var sannerligen godt för henne att hon var så
snabb och så förvånande skicklig i att svinga sig
mellan träden. Hon behövde ali sin klokhet och
djärvhet för att undgå att falla i Rödögas klor. Jag kunde
ingenting göra för att hjälpa henne. Han var så
ohyggligt stark att han genast skulle ha slitit mig i
stycken. Ända till min död bar jag emellertid ett
märke av hans klor i min av honom illa tilltygade

136

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free