Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en förlorad prydnad, om man ock förbittras aldrig
så mycket? Och oftast afvärjer man sina
underlydande från slarf och vårdslöshet vida bättre genom
lugn undervisning och allvarlig förmaning,
hvaremot vredesutbrotten irritera dem och göra dem
trotsiga.
Vreden är i synnerhet ett sätt att ålägga sig
själf straff; ty ingen plågas så mycket däraf som den
vredgade själf. Och genom att ofta ge vreden fritt
lopp blir det småningom en vana att förbittras öfver
nära nog allt, och för hvarje gång framträder vreden
våldsammare. Då blir den rent af ett naturfel,
liksom den i betydlig grad undergräfver skönhet och
hälsa, ja t. o. m. i en hast kan göra slut på lifvet.
Många fall äro kända, då häftiga vredesutbrott haft
döden till följd.
Vi måste städse vara på vår Vakt mot små
förargelser och bekymmer, emedan vi, om vi uppmuntra
dem, äro mycket benägna att göra dem till stora.
Vi måste vänja oss att i vårt hem och vårt umgänge
tåla andra sedvänjor, annan smak, andra åsikter och
idéer än dem vi själfva hylla. Vi måste med ett
ord lära oss fördragsamhet.
Om vi föresätta oss att vid alla missöden och
obehagligheter göra kraftigt motstånd mot vreden
och icke tillåta den ge sig uttryck, utan i stället
hålla klart fram för tanken, att saken bättre hjälpes
genom lugn och sans, så skall man snart nog
besegra ett häftigt lynne.
Så vidt man af lefnadsteckningar kunnat lära,
ha män med det största snille för det masta varit
glada och förnöjsamme män — icke trängtande efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
