Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, men de äro så helt och hållet främmande
för mig: om jag sade dem mina beslut, skulle de
knappast tro mig, emedan jag så ofta bedragit dem;
det är visst bäst, att de ej veta, hvar jag är. Jag
önskar att öfverraska dem, och hoppas att göra det,
när jag en gång kommer hem som en nykter man
och med tillräckliga medel att åter bereda dem ett
lyckligt hem. Jag tror därföre, det är bäst, att ingen
utom du och din hustru vet något om, hvar jag är,
eller hvad jag företager mig.
Sålunda blef det bestämdt på hemvägen till
kväkarens gård. Då de kommo dit och hade satt in
hästen, gick Daniel med Edgerton in i stugan. Där
var aftonbordet dukadt, och kväkaren sade till sin
hustru: Duka äfven för Daniel, ty han blifver här
några dagar innan han afreser till Kalifornien.
Den beskedlige mannen kände sig helt förvissad
om, att Daniel denna gång skulle hålla sitt ord. Efter
få dagars förlopp var allting klart för afresan.
Hästen sattes för och redan före daggryningen var
Daniel vid järnbanstationen. Han hade ej varit i staden
sedan den aftonen, då han uttalade orden: Icke en
droppa mera, Daniel! han saknades i värdshuset, men
ingen bekymrade sig därom, ty han hade ju inga
penningar.
Han hade varit borta något öfver ett år, då
kväkaren en dag gick in till Hoskins för att fråga, om
han hade någon ängsmark att utarrendera åt honom.
— Jag har en som jag vill låta dig få utan
betalning, om du vill inhägna den, sade Hoskins.
— Hvar är den?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
