Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRELÄSNINGSMAGASINET. 43
och hatade därför honom. Hans’ uppmaningar, att vi
skulle upphöra att dricka och börja ett nytt lif,
mottogos med hån, hvilket han bar med tålamod, men
han drog sig alltmer från vårt sällskap.
Slutligen uppstod hos oss tanken att berusa honom
mot hans vilja. Och för att kunna realisera denna
tanke låtsades vi en tid vara riktigt vänliga och
uppmärksamma mot honom.
På återresan från Brasilien stannade vi åtta dagar
i Rio Janeiro. En dag fingo sex af oss permission
för en hel dag.
Vi gladdes dubbelt, i det vi trodde oss nu kunna
visa kaptenen, att hans skyddsling ej var bättre än
andra. Hans hade lofvat spisa middag med oss, och
icke ett ögonblick tviflade vi på, att han icke nu
skulle falla i frestelsen.
Trötta och hungriga satte vi oss till bords. Men
då vin framsattes, nekade Hans icke allenast att
smaka däraf, utan ämnade lämna oss. Då kände vår
förargelse inga gränser. Vi kallade honom för en
skenhelig skrymtare, som på vår bekostnad ville stiga
i kaptenens ynnest. Ett ögonblick tycktes han bli ond,
men lugnade sig snart och sade lugnt och afgörande.
»Kamrater! Under detta sakernas tillstånd kan
jag icke låta bli att tala om det, som annars hade
varit en hemlighet. Min berättelse är helt kort.
Aldrig har jag vetat, hvad ett lyckligt hem vill säga.
En gång var min far en redlig och flitig arbetare. Så
sjönk han i dryckenskapslasten, och både min mor
och jag ledo af hunger och köld. Huru innerligt bad
ej min mor för sin olycklige man! Och äfven jag
försökte bedja. Då jag blef litet större, var jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
