Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tonerna svällde som harmoniska böljor och trängde
ut från den lilla hålan. Jag måste in. Jag var icke
nöjd med att stå utanför, jag ville stifta bekantskap
med denne sångare. Så öppnade jag dörren och
steg in.
Jag blef litet förvånad vid den syn som mötte
mig. Jag hade väntat att finna flera hurtiga unga
män och fann blott tre, som långt ifrån kunde anses
som typer på mandom och skönhet.
De hade ett kärl stående på skomakarens disk
och jag såg genast att det var öl. Och — för att
använda ett vanligt uttryck — litet ankomna voro de
alla. Jag lämnade mina skor till skomakaren som
genast tog i tu med nödvändiga reparationer, som
också voro af nöden.
Och så uppfordrade jag sångaren att stämma upp
igen, och icke sluta därför att jag kom. Och efter
ett glas öl stämde han upp igen med den klaraste
och mest musikaliska röst man kan tänka sig
Björnsons vackra sång: »Öfver de höje fjelde».
Ett gripande vemod lade han in i denna sång —
man märkte att det låg något mer än det vanliga i
detta föredrag.
»Ud vil jeg, ud — o, saa långt långt!» med vild
obändig styrka, en orkan af toner — och så med ett
dröjande och tröstlöst:
»Skall jeg da aldrig, aldrig naa
Öfver de höje fjelde»
dog sången bort med en suck som tycktes utandas
blott det enda ordet: »sympati».
— Det var jag det, sade han stilla då sången
var slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
