Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till dylik bestraffning dömdes de, som begått brott
mot sjätte budet, män som lefde i oenighet med sin
hustru, de som längre tid försummade gudstjänsten,
förde oljud och berusade sig. För den senare
förseelsen hände dock sällan att någon satt i stocken,
ty då hade man nog behöft utplantera stockar öfver
hela kyrkogården. En brännvinspanna puttrade då i
hvarje bondgård och icke sällan i själfva prästgården,
och rätt ofta brände bonden ett »bränn» julbrännvin
åt torparen eller handtverkaren, som bodde på hans
ägor. Det ansågs därför snarare som en heder än en
skam, då den, som hade råd därtill, tog sig ett bastant
rus. Vid gästabuden flöt brännvin och öl i både
muggar och fat hos såväl fattig som rik.
Så anlände en hjälpepräst till en af de mindre
församlingarna i södra delen af Kalmar län. Denne
hade kommit in på, som folk tykte, de förvillande
nykterhetsidéerna och började som en väldig
lagpredikant dundra mot allt hvad brännvin och
brännvinspanna hette. Han ville att detta missbruk med ens
skulle på hans maktspråk upphöra. Detta ingrepp
började snart väcka motstånd, hälst som han snart
kände hvarje bonde inom församlingen och från
predikstolen gjorde personliga utfall mot de trotsige, hvilka
han jämte brännvinspannorna förpassade till en vis
potentat.
En annan följd blef, att å gästabud, där pastorn
var med, söp man i smyg, dels i ett annat rum än
där pastorn vistades, dels utanför knutarne. På det
nu icke brännvinslukten skulle märkas, försåg sig hvarje
gubbe med en tobakspipa och bolmade, tills de
innevarande med möda kunde se hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
