Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅGBRYTAREN. 51
De stego mot en himmel, där ljuset syntes mig
alldeles hvitt och kristallklart, och ur hvilken allt
annat rent ljus hade sitt utflöde genom skapelsens
ådror. Jag såg det flöda liksom i vågor, drifna af
pulsslagen ur något osynligt och mäktigt hjärta.
Och människosläktets Herde vände sig till sina
efterföljare och sade: »I skolen se min herrlighet; ty
der jag är skolen I ock vara!»
De voro i Gruds tempel, — i skapelsens
allraheligaste, der Grud själf är ljuset. Rundt om kretsade
solsystemerna och de fullkomnade världarna i
ringdans. Och när Gruds tjänare bland människorna sågo
den nya skapelsens härlighet, när de förstodo det
eviga lifvet i all dess fullhet, när de hörde »kreaturens
suckan» förvandla sig i fröjderop, och fattade all
skapelsens yttersta mål, då löstes deras tungor i salig
hänryckning och de höjde sin lofsång prisande Grud,
skaparen, återlösaren, fullbordaren. Den ljöd ned i
det yttersta djupet och upp igenom alla himlar, och
såsom i en mäktig fuga upprepades från värld till
värld, — i stigande körer af »alla fria väsen och
varelser, människosläktets Halleluja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
