Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 VÅGBRYTAREN.
i ljufva juldrömmar. Husmodern — Maria — och
»mormor» vaka ännu i den sena julnatten. Vi smyga
tyst på tå in i det lilla rum, där mor och dotter ha
sitt första enskilda möte efter en skilsmessa af långa
och skiftesrika år.j
Vi stanna, slagna af häpnad. Hvem är den
grymme, som midt i julnatten frampressar sorgens
tårar hos dessa lyckliga barns moder, då hon böjd af
smärtsam rörelse lutar sitt hufvud mot sin egen
ålderstigna moders bröst. Vi lyssna med andlös spänning
under det att hon med dämpad röst utgjuter sitt
hjärta för sin mor:
»Ack, min älskade moder! Huru skönt att på
detta sätt finna lindring i min smärta. Ack, tänk
huru lyckliga vi kunde vara. Alfred älskar mig och
barnen så innerligt, och hans affärer gå ganska bra.
Han är vänlig och snäll emot alla, och vi hafva en
stor krets af aktade och framstående vänner. Och
likväl! — — — hur bittert har jag ej fått ångra, att
jag som barn ej undertryckte min kärlek till honom
och följde ditt visa råd. Jag har ingenting att
förebrå honom. Han är sig lik, precis densamme som
då vi först blefvo bekanta. Han är en glad
sällskapsmänniska och »måttlig» i sina njutningar nu som förr;
men — — — just emedan han icke är, hvad du
önskade att min fästman och make skulle vara, absolut
nykter, så hafva vi fått genomgå många bittra
erfarenheter.
Vid flera särskilda tillfällen har san gått i borgen
för rätt stora summor, och i tre af dessa fall har han
med egna medel fått gälda hela summan. Endast
dessa trenne summor utgöra en liten förlorad förmö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
