Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyraåriga ämbetstid gick till ända i mars månad följande år.
Samtidigt med presidenten valdes äfven hans vicepresident. Före
dessa val uppställa de särskilda partierna sina program
(»Platform» kallad), till hvilka deras kandidater måste bekänna sig,
om de vilja blifva valde.
Demokraterna — krigets upphofsmän — förklarade i sitt
program från Chicago alla krigsansträngningar gagnlösa, önskade
ett inställande af fiendtligheterna och en staternas fredliga
förening till en federal union med upprätthållande af alla staternas
enskilda rättigheter. Däri var naturligen slafveriets
upprätthållande äfven inbegripet. De hade uppstält den förre generalen
Clellan till presidentkandidat.
De moderata republikanarne fordrade däremot i sitt program
från Baltimore krigets fortsättande ända till rebellernas
fullkomliga underkufvande och slafveriets fullkomliga afskaffande. De
förklarade sig för Lincolns återväljande.
Men man ansåg det äfven för alldeles nödvändigt att välja
en vicepresident af alldeles samma tänkesätt, hvilken hjälpte till
att realisera detta program. Och för denna post visste man icke
att uppställa någon mera passande personlighet än mäster Andrew
Johnson, hvilken sedan 1862 fungerade såsom guvernör öfver
Tennessee.
Han hade i många afseenden bevisat sig såsom den mest
rättrådige och karaktärsfaste man i unionen, hade vid krigets
utbrott satt egendom och lif på spel för att erinra rebellerna om
deras pligt och värna unionens integritet. Såsom militärguvernör
öfver Tennessee var han utsatt för ännu större faror. Här hade
han att vara vaksam mot inre fiender äfvensom mot de ofta ända
i hufvudstadens närhet ströfvande fiendtliga trupperna och
guerillabanden. En trognare, tillförlitligare man i råd och dåd trodde
man sig icke kunna finna för vicepresidentplatsen, ty han hade
icke blott i lyckan utan äfven i olyckan bevisat sig såsom
unionens trognaste stöd. Lincoln och Johnson uppstäldes därför af
republikanarne såsom kandidater i valstriden.
Den 8 november röstade 2,223,035 röstegare för Lincoln,
1,778,200 för Mac Clellan. Af de valde elektorerne röstade 213
för Lincoln och Johnson och blott 21 för Mac Clellan. Båda
männen af folket voro altså med stor pluralitet kallade till
unionens styresmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
