Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hamnstäderna i unionens händer. Några dagar förut, den 17
februari, hade äfven det stolta Charleston måst gifva sig. —
Efter den långa marschen och eröfringen af Savannah unnade
Sherman sina trupper en fjorton dagars hvila. Den 17 januari
bröt han åter upp, marscherade på omvägar till Branchville, hvarest
järnbanorna från Savannah och Charleston sammanträffa. Han
hade för afsigt att med belägringskåren framför Wilmington taga
besättningen i Charleston till fånga. Kommendanten i Charleston,
som anade den hotande faran, öfvergaf i följd däraf staden den
17 februari. Inom fem dagar voro nu de båda vigtigaste
hamnstäderna med stora förråd af alla slag tagne i besittning af
unionen och gjorda till basis för vidare operationer.
Alla fasta städer på kusten af Carolina med det i dem
hopade krigsmaterialet voro rebellerna fråntagna, men hufvudstaden
Raleigh i Nordcarolina befann sig ännu i deras händer. Den
försvarades af Johnston, till hvilken äfven Hardee hade anslutit
sig. Men Grant hade för denna armé afskurit vägen till
Virginien. Sherman hade fattat posto vid Goldsboro och beherskade
den till Weldon ledande järnbanan och vägen till den virginiska
gränsen. På samma gång stod han den fiendtliga armén vid
Raleigh så nära, att han höll den i schack. —
Efter alla dessa glänsande eröfringar befann sig ännu
altjämt det egentliga rebellnästet Richmond i fiendens händer. Fyra
år igenom hade det motstått alla anfall, fyra år hade det med
klokhet och tapperhet försvarats af Lee, så att öfverfältherrarne
Scott, Mac Clellan, Meade och till dato äfven Grant icke förmått
eröfra det. I början af året 1865 höll Lee det ännu i sina
händer med en 55,000 man stark armé.
Af Grants armé stodo 30,000 man på den norra och
ungefär 60,000 man på den södra stranden af den framför Richmond
flytande James-River. Den 5 februari ville Grant bemäktiga sig
den från Lynchburg till Richmond ledande järnbanan. Efter två
dagars hårda strider vann han visserligen en smula terräng, men
befann sig ännu en mil ifrån den genom förskansningar betäckta
banan.
Under tiden hade den tappre och stridsfärdige Sheridan den
2 mars i grund slagit den ännu i Shenandoahdalen stående
general Early och helt och hållet tillintetgjort hans armé. Därefter
visade han sig framför Lynchburg, förstörde den till Richmond
ledande banan och James-Riverkanalen, hvarigenom rebellerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
