Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva likväl äfven de enskilda staterna och städerna nödgats
belasta sig med särskilda lån. Hvad som ännu gjorde denna
jätteskuld synnerligen besvärlig var den höga räntefoten — 5 ända
till 7 procent — mot hvilken lån kommo till stånd. Därför tog
endast räntans årliga inbetalning en betydlig summa i anspråk.
Den största uppgiften för presidenten var och förblef likväl
de återeröfrade rebellstaternas rekonstruktion. Det var en klippa,
mot hvilken många kunde stranda.
Hvad skulle ske?
Skulle de återeröfrade staterna, upptagne i unionen,
återinträda i sitt forna förhållande och sända deputerade till
kongressen, såsom hade ingenting skett?
Då hade ju detta partis gamla intrigspel kunnat begynnas å
nyo. Det skulle hafva gjort unionens segrar och eröfringar
äfvensom slafemancipationen och de mot slafveriet vidtagna måtten
och stegen till blotta illusioner. Detta vore icke blott oklok
politik, det vore dumhet och förräderi.
Med rätta måste altså tils vidare ett slags krigstillstånd
förblifva bestående i sydstaterna, såsom det från urminnes tider
varit fallet i alla återeröfrade länder. Den talrika armén
upplöstes med undantag af 70,000 man och i rebellstaterna, förlades
en besättning för att upprätthålla lugn och ordning.
En annan stor fråga uppstod om rebellanförarnes bestraffning.
Folket i sydstaterna, d. v. s. den stora massan, hade, mer eller
mindre skyldigt, lidit nog genom kriget, och fick icke göras så
ansvarigt därför som upprorets hufvudmän och ledare. Men att
dessa icke skulle komma ostraffade undan fordrade både logik,
klokhet och rättvisa.
De, högförrädarne och anstiftarne af kriget — upphofvet till
ländernas och folkens förhärjande och det alldeles obeskrifliga
eländet — de, som voro skyldige till många hundra tusendens
död och sår — de kunde och fingo icke gå fria; det fordrade den
eviga rättvisan till försoning för det myckna oskyldigt utgjutna
blodet och klokheten bjöd att afskräcka dylika lystnader, för att
förhindra vidare försök till högförräderi.
Det kunde och finge dock icke mera heta: »De små tjufvarne
hänger man, de stora låter man gå». Detta hånfulla ordspråk
finge icke gå i uppfyllelse på rebellernas hufvudmän.
I Johnson helsade man därför nästan allmänt rättvisans
hämnare. Hans första uppträdande motsvarade äfven folkets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
