Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följeslagare festligt mottagen och öfverhopad med de största
ärebetygelser. Men i den kalla norden och Vestern afkyldes så
småningom denna entusiasm så mycket, att, ju längre han kom i
norr och vester, till och med en alldeles motsatt stämning här
manifesterade sig genom allehanda yttringar af missnöje.
Nedstämd häröfver glömde han sig ända därhän, att han uttalade
skymford mot kongressen och gjorde allehanda skarpa vitsar.
Det är själfklart, att detta minskade antalet af hans anhängare.
Hans hufvudmotståndare hade likaledes arrangerat ett
ressällskap och följde Johnson i spåren. Där han i dag hållit ett
försvarstal för sin politik, visade sig i morgon hans motståndare
för att klandra den samma och med eldande frihetstal
entusiasmera massan. Grant och andra af hans följe vände i rätt tid
om. Men alt detta och ännu mycket annat omak rubbade
honom icke i hans åsigt. Bergfast stod han kvar på sin
ståndpunkt, till och med när valen till den 40:de kongressen utföllo
mot hans politik.
När den 3 december 1866 andra sammanträdet af den 39:de
kongressen öppnades, framlade han i det öflliga cirkuläret än en
gång sin åsigt, betonade att skatterna från sydstaterna skulle
höjas, och att dessa i följd däraf äfven voro berättigade att
representeras i kongressen, ty »ingen pålaga utan representation».
Med detta valspråk, ur hvilket Amerikas frihet uppvuxit, hade
man fordom gått i striden mot England, och man skulle nu icke
häller längre förhålla sydstaterna denna rätt. Sträfvan att
inskränka de enskilda staternas vigtigaste rättighet och uppdraga
den åt förbundsmakten ledde till despotism, för hvilken redan
Washington, Jackson och andre presidenter varnat. —
Kongressen lät icke häller genom detta budskap omvända
sig utan såg i Johnsons handlingar ett slags despotism, som man
hade att inskränka. Dessutom hade de nya blodiga
tilldragelserna i några sydstater faktiskt återfört krigstillståndet, och
man riskerade altså genom att fullfölja den Johnsonska
försoningspolitiken blott förnyade upprorsförsök, och dessa kunde blott
därigenom förebyggas, att man ännu hölle dessa stater under
sträng uppsigt och icke strax återgåfve dem de parlamentariska
vapnen i kongressen äfvensom hamnarna och skansarne. För att
nu bryta Johnsons halstarrighet, grep man till andra mått och steg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
