Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänna välfärdens befordran, förlänade dels för bestämd tid, dels
blott för den goda utöfningens varaktighet, men i allmänhet
beroende af godtfinnandet hos den makt, som förlänar ämbetena
och såsom majestät representerar folkets gemensamma vilja.
Författningens skapare hafva i detta afseende välbetänkt lemnat
statens öfverhufvud fria händer, och något eftertänkande måste
föra alla sanna patrioter till den öfvertygelsen, att äfven i detta
fall ingen bättre bana än den genom konstitutionen föreskrifna
kan väljas.»
Denna och mången annan sanning samt bitande ord sade
Johnson med järnhård panna kongressen och visade sig än en
gång såsom en statsman utan fruktan om ock icke alldeles fri
från tadel.
För kongressen var detta ett helt oväntadt språk.
Hotelsen, »att det under vissa omständigheter vore presidentens
pligt att rädda nationens lif från all fara» och »att ett
borgerligt krig vore oafvisligt såsom yttre medel mot det värsta
onda», — lät till och med befara ett statsstreck. Det var en
öppen hotelse mot kongressen att vilja ingripa med våld, om den
icke enligt Johnsons åsigt fogade sig efter författningen med afseende
på sydstaterna och tilläte dem att representeras i kongressen.
Ett så oerhördt språk hade ännu ingen president vågat föra
mot den högsta lagstiftande myndigheten. Såsom svar på detta
budskap uppdrog kongressen åt det permanenta justitieutskottet,
»att samla alt vidare material i och för processen mot Johnson,
hvilket det samma redan i december verkstälde och uppstälde
elfva anklagelsepunkter». De vigtigaste voro:
»Johnson hade låtit en straffvärd pligtförsummelse komma
sig till last, då han efter rebellhärens kapitulation icke genast
inkallat kongressen.»
»Vidare hade han kränkt Tenure-of-Office-Act af den 2
mars 1867 genom att afsätta den högt förtjänte krigsministern
Stanton från hans ämbete. Och i ett den 18 augusti 1866 hållet
tal hade han förklarat, »att den 39:de kongressen icke vore Förenta
Staternas författningsenliga kongress, utan blott en
representation af ett visst antal stater. I följd däraf hade han äfven
förnekat den bindande kraften af den utaf denna kongress utfärdade
lagen, med undantag af de anordningar, sorn han själf gillat.
Och i öfverensstämmelse med denna förklaring hade han försökt
att hindra utförandet af Tenure-of-Office-Bill (ämbetsbillen), i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
