Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Inledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
funno sin motsvarighet i dem bland nutidens, som närmast liknade dem,
så tviflade jag icke, att jag vandrade på en jord, som var uppfylld med
ännu besynnerligare benlemningar än alla, dem jag någonsin förut sett,
eller att det vore min bestämmelse att framdraga i ljuset djurslägten, som
voro helt och hållet okända i den nuvarande verlden, och sedan
oberäkneliga tidsr}<mder begrafna i djupet.
»Jag hade då icke ännu tagit någon kännedom om de notiser
rörande dessa fossila ben i vårt grannskap som blifvit meddelade i några
tidskrifter af föregående forskare, men utan anspråk på att känna sjelfva
arterna. Det är M. Vaurin, som jag har att tacka för de första
uppgifterna om de benlemningar, hvaraf våra gipsbrott öfverflöda. Då några
exemplar, som han en dag lemnade mig, väckte min stora förvåning,
underrättade jag mig med allt det intresse, som de genast anade
upptäckterna kunde ingifva mig, om de personer, hvilkas samlingar denne
oförtrutne och nitiske inssamlare förut hade försett med exemplar. Af alla
dessa amatörer bemött med den artighet, som i vår tid karakteriserar
upplysta personer, fann jag i deras samlingar endast sådant, som tjenade
att stärka mina förhoppningar och att mer och mer stegra min
nyfikenhet. Från denna tid lät jag med den största sorgfällighet eftersöka
fossila ben i alla stenbrott, och utfästade för arbetarne belöningar, som
sporrade dem till större ifver, så att jag slutligen i min ordning
sammanbragte en samling, öfverlägsen allt hvad man före mig hade sett, och
efter några år fann mig rik nog, att icke vidare hafva något att önska i
afseende på materialernas mängd och beskaffenhet.
»Men det var icke samma förhållande med deras anordning, och med
skeletternas återställande i sitt ursprungliga skick, hvarförutan jag icke
kunde vinna en säker kännedom om arterna, som de tillhörde.
»Från första stunden hade jag insett att det fanns flera arter i våra
gipsbäddar; kort derefter fann jag att de hörde till flera slägten, och att
arter af olika slägten ofta voro af så lika storlek sinsemellan, att storleken
snarare blef mig till hinder än till hjelp vid deras bestämmande. Jag
befann mig nu i samma läge, som en person, åt hvilken man hade lemnat
huller om buller hopkastade, stympade och ofullständiga qvarlefvor af
några hundrade skeletter efter tjugu olika slags djur; det var nödvändigt
att hvarje benstycke skulle åter inpassas på sin rätta plats och fogas
intill dem, med hvilka det engång sammanhängt; sådant vore nästan en
uppståndelse i smått, och jag hade icke till mitt förfogande den
allsmägtiga domsbasunen; men – de oföränderliga lagar, som blifvit gifna för
alla lefvande varelser, ersatte honom, och på den komparativa anatomiens
bud återtog hvarje ben, hvarje benbit sin rätta plats. Jag saknar uttryck
för att måla den förtjusning, som intog mig då jag fann att, i samma
mån som jag upptäckte ett visst kännetecken, alla de mer eller mindre
förutsedda resultaterna af detta kännetecken följde det ena efter det andra:
att fötterna befunnos i öfverensstämmelse med hvad tandbyggnaden
tillkännagifvit, att tänderna åter voro sådana som jag af fötternas
inrättning slutit, att lårbenen, skenbenen och alla andra, som finnas mellan de
ofvannärnnda yttersta delarne (tänder och fötter), befunnos öfverensstämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
