- Project Runeberg -  Jorden före syndafloden /
18

(1868) [MARC] Author: Louis Figuier Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Inledning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fysiska lagar. Fig. 17 visar stelnade märken efter dylika
böljslag, samlade i Frankrike, nära Boulogne[1].

Antagandet, att jordens inre utgör en glödande massa.
– Elden i jordens inre
är en mycket gammal hypothes.
Antagen af Descartes, utvecklad af Leibnitz och Buffon, har denna
hypothes efter dessa store mäns tid blifvit bekräftad af en
mängd fakta. Se här några af dem.

Då man nedstiger i en djup grufva, känner man att
värmegraden ganska märkbart höjer sig och tillväxer med
grufvans djup.

Den höga temperaturen hos vattnet i artesiska brunnar,
när dessa äro af betydligare djup, vittnar om värmets
tilltagande i jordens inre.

De heta källor, som uppspringa ur jorden, och hvilkas
temperatur mången gång uppgår ända till 100° eller
derutöfver, såsom i Islands geysser, utgöra ett annat bevis för samma sak.

Nutidens vulkaner äro ett synbart vittnesbörd om en
centralelds tillvaro. De heta gaser, den smälta lava och den röda
eld, som utströmma ur deras kratrar, bevisa tydligt att
jordklotets på djupet belägna delar hafva en ofantligt hög
värmegrad.

Brännheta gasers och ångors framrusande ur de tillfälliga
jordremnor, som pläga uppstå vid jordbäfningar, antyder
ytterligare en glödande massas existens i vår jords inre.

Vi hafva redan i det föregående sagt, att jordens
temperatur stiger ungefär en grad för hvarje 100 fot under ytan.
Denna iakttagelses rigtighet har blifvit bestyrkt vid en stor
mängd tillfällen och ända till de största djup, till hvilka man
kunnat komma med thermometern, d. v. s. i de artesiska
brunnarne. Emedan man fullkomligt noga känner längden af
jordklotets radie, har man af detta temperaturens tilltagande


[1]
Samma fenomen förekommer på ett ännu mer öfverraskande sätt
djupt i ett sandstensbrott, tillhörande undre Lias-gruppen vid Chalindrey
i Haute-Marne. De intaga här en vidsträckt yta och väcka fullkomligt
samma intryck hos åskådaren, som om han befunne sig vid en hafsstrand,
da ebben inträdt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foresynd/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free