Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lias-perioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vikar eller laguner, dold bland strandväxterna ocli med
hufvudet utsträckt längs vattenytan lurande på sitt rof. I följd
af halsens längd och böjlighet kunde hans bakåt krökta
hufvud, så snart han det önskade, plötsligt som pilen från bågen
slungas framåt och ögonblickligt slå ned på rofvet.
Det var i lias-bildningarne vid Lyme-Regis, som man år
1823 upptäckte de första qvarlefvorna af Plesiosaurus
dolichodeirus, som är den allmännaste arten bland dessa fossila
reptilier. Sedan dess har man funnit andra exemplar i samma
geologiska formation på flera ställen i England, Irland,
Frankrike och Tyskland. I lias-lagren vid Lyme-Regis har man
äfven funnit en annan art, nemligen Plesiosaurus
macrocephalus, af hvars skelett vi lemnat en afbildning i fig. 87 efter
den afgjutning af det funna stycket, som förvaras i
palæontologiska afdelningen af naturhistoriska museet i Paris.
Plesiosaurerna voro nästan lika jättestora som
Ichtyosaurerna. Man har af dem funnit individer, hvilkas skelett höll
mer än 30 fot i längd. Men arter af vida mindre storlek
funnos äfven.
I fig. 88 framställa vi på en gång de två stora
hafsreptilierna från lias-perioden, både Ichtyosaurus och Plesiosaurus.
Cuvier har sagt om Plesiosauren, att den företer »en
samling af de vidunderligaste karakterer, som man någonsin
träffat hos urverldens djurformer». Detta uttryck får likväl icke
tagas alldeles efter bokstafven. Det finnes nemligen icke
något vidunder i naturen; hos ingen enda lefvande djurart hafva
de allmänna organisationslagarne blifvit öfverträdda. Det vore
derföre en ganska oberättigad åsigt att såsom vidunder
beteckna de reptilier af ofantlig kroppsstorlek, som befolkade
jura-periodens haf. Snarare bör man förklara denna så
egendomliga kroppsbyggnad, som så betydligt afviker från vår tids
djurarter, helt enkelt såsom en viss typs starkare utveckling
eller såsom beroende af varelsernas uppträdande för första
gången och fortgående till fulländning. Då man genomgår
hela den märkvärdiga serien af fornverldens djurformer, skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
