Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oolith-perioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afdelningar, hvilka vi skola efter hvarandra genomgå, och som
benämnas den undre, mellersta och öfre oolithen.
Den undre oolithen. – Dennas mest utmärkande drag
utgöres tvifvelsutan deraf, att djur tillhörande Däggdjurens
klass nu uppträda på jorden. Men dessa första däggdjurs helt
egendomliga organisation torde i sanning öfverraska våra
läsare på samma gång som den på ett otvetydigt sätt
ådagalägger, att naturen vid djurens skapelse gått steg för steg
medelst öfvergångsformer, som nästan utan skarpa af brott
sammanlänka redan befintliga varelser med andra af fullkomligare
organisation. De däggdjur, som allraförst visade sig på jorden,
voro icke utrustade med alla de egenskaper, hvilka tillhöra
fullkomliga däggdjur. I denna stora klass pläga nemligen
ungarne födas lefvande, och icke i form af ägg, såsom hos
foglar, reptilier och fiskar. Så voro likväl icke de första
däggdjur organiserade, som Gud skapade på vår jord; de hörde
till den egendomliga, numera sällsynta grupp, som föder till
verlden icke lefvande ungar, utan en gelatinös massa, hvilken
ar ett mellanting mellan ägg och unge. Denna gelatinösa
massa förvarar modern för en tid i ett slags pung eller
hudveck under buken; först efter en längre eller kortare vistelse
i denna pung och genom moderns värme utbildas djuret, så
att det lemnar sitt omhölje och visar sig i dagen. Detta är
således ett slag af generation, som tyckes hålla medelvägen
mellan den ovipara och vivipara, mellan foglarnes eller
reptiliernas och däggdjurens; och det är ett ganska öfverraskande
förhållande i djurskapelsens historia, att dessa djur visat sig vid
en sådan tidpunkt, att de följa efter reptilierna, men föregå
de egentliga däggdjuren. Naturforskarne hafva alltid varit
villrådiga om dessa besynnerligt organiserade djurs rätta plats i
systemet, men vi se nu, huru lätt det är att finna deras plats
inom zoologien, då man rådfrågar fornverldens historia. Likaledes
inser läsaren här af, huru de olika brancherna af
naturvetenskaper tjena att sprida ljus öfver hvarandra, huru t. ex. i detta
fall palseontologien kan verksamt komma zoologien till hjelp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
