Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eocen-perioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anoplotherium, och hvars olika arter hade från en kanins till
en noshörnings storlek, anträffas i de lager, som ligga under
gipsen, nemligen i grofkalken. Emellertid äro de lemningar,
man känner af det sist nämnda slägtet, allt för ofullständiga,
att man skulle med full säkerhet kunna påstå något om dess
kroppsbyggnad och lefnadssätt,
En geolog i Paris, M. Desnoyers, bibliothekarie vid
naturalhistoriska museum, har i dalen Montmorencys gipslager
och på några andra ställen kring Paris upptäckt aftryck af
de nu omnämnda djurens fotspår, isynnerhet efter
Anoplotherium och Palæotherium [1]. Fotspår af sköldpaddor, foglar samt
tillochmed af rofdjur åtfölja stundom de förstnämnda
märkvärdiga spåren, hvilka nästan hafva formen af mandlar, mer
och mindre flikiga alltefter antalet klöfvar på djurets fot, och
i mer än ett afseende lifligt erinra om de fotspår efter
sköldpaddor och Labyrinthodon, hvilka vi afbildade, då vi
redogjorde för Trias-perioden. Denna upptäckt är intressant
derföre att den lemnar ett medel till kontrollerande jemförelse
mellan fotspåren och de djur, som efterlemnat dem; den
framställer, genom de materiella spåren efter deras vandring på
jorden, ånyo för våra ögon dessa djur, hvilka numera äro
utdöda, men som engång befolkade fornverldens okända marker.
Det är af stort intresse, att föreställa sig tertiär-epokens
vidsträckta betesmarker upptagna af en sådan mängd
växtätande djur af alla storlekar. Icke långt från den plats, der
Paris nu är beläget, och som tillhör eocen-tidens bildningar,
voro fälten och skogarne uppfyllda med dylika djur, ett
villebråd, hvarpå nutidens jägare i Paris icke kunna göra sig
räkning, men som måste hafva i synnerligt hög grad lifvat denna
aflägsna tids natur. Bristen på större rofdjur förklarar
tillräckligt, huru dessa skogarnes snabba och täcka innevånare
kunde så raskt förökas i forntiden, ehuru de lika hastigt
utrotats under de glupska rofdjurs tand, som snart derefter
uppträdde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
