Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miocen-perioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I ett träsk på knappt 2 svenska mils afstånd vester ut
från Hudson-floden lyckades samme naturforskare sex månader
derefter upptäcka ett nytt Mastodon-skelett, bestående af en
oskadad käk och en stor mängd andra ben, hvilket han
medförde till Philadelphia. Alla de ben, som han sålunda
insamlat, hopsattes nu till två nästan fullständiga skelett, hvaraf
det ena qvarstannade i hans egen samling, det andra fördes
till London af hans son, som der förevisade det för
penningar.
Efter denna första upptäckt följde snart flera dylika i
Amerika. En af de märkvärdigaste deribland gjordes år 1805
af Barton, professor vid universitetet i Pensylvanien. Man
påträffade vid sex fots djup under ett kritlager tillräckligt många
Mastodon-ben, för att deraf hopsätta ett skelett. En af
tänderna vägde något öfver 20 skålpund. Men hvad som gjorde
detta fynd utmärkt framför alla andra var följande
omständighet. Midtibland benen och omgifven af en slags säck, som
måste hafva varit djurets mage, anträffade man en delvis
söndertuggad massa växtämnen, bestående af qvistar och små blad,
hvaribland man kunde tydligt igenkänna en art vass, som än
i dag är allmän i staten Virginien, så att man ej kunde hysa
ringaste tvifvel, att ju dessa voro just de födoämnen, hvilka
djuret hade förtärt kort före sin död.
Nord-Amerikas infödingar kallade Mastodon buffeloxarnes
stamfader, såsom en fransk officer, vid namn Fabri, år 1748
skref till Buffon. Vildarne i Canada och Louisiana, der
Mastodons qvarlefvor ofta förekomma, hänföra dem till bufflarnes
stamfader, en fantastisk varelse, som de inrycka i alla sina
traditioner och låta figurera i sina gamla nationalsånger. Se
här en dylik sång, som Fabri hörde i Canada:
»Då den store Manitou nedsteg på jorden för att se, om de varelser,
han skapat, voro lyckliga, sporde han alla djur derom. Bison-oxen
svarade honom, att han skulle vara belåten med sin lott i de stora prärierna,
der gräset nådde honom till buken, blott han icke oafbrutet behöfde rigta
sina blickar mot bergen för att märka om bufflarnes stamfader skulle med
raseri nedrusa derifrån i afsigt att uppsluka honom och hans följe.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
