Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pliocen-perioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svang derstädes, uppehöll sig denna drake i en grotta, hvarifrån
han tidtals framgick för att i landet sprida skräck och
ödeläggelse. En tapper riddare dödade draken, men betalade
med sitt eget lif denna hjeltebragd. Detta är, såsom man
finner, samma legend, som äfven förtäljes i en mängd andra
länder.
Men i Klagenfurt har folksägnen lyckligtvis funnit sin
tolk. Man förvarar nemligen i rådhuset den föregifne, af
riddaren dödade drakens kranium, hvilket hade tjenat bildhuggaren
till modell. Detta kranium igenkändes af palæontologen
Unger vid första ögonkastet att tillhöra den fossila
Noshörningen. Dess upptäckt i en grotta hade gifvit upphof till
fabeln om draken och riddaren.
På sådant sätt vinna alla legender sin förklaring genom
vetenskapen, så snart man kan uppsöka sjelfva källorna och
man får materiella vittnesbörd att stödja sig vid.
Vi skola nu meddela den förvånande upptäckten af en
Rhinoceros tichorhinus, hvilken naturforskaren Pallas år 1772
såg med egna ögon helt nyss framdragen ur isen, och ännu
försedd med hud, hår och kött.
Det var i December nyssnämnda år, som man för första
gången fick se Rhinoceros-kroppen begrafven i frusen sand på
stranden af Viloui, en biflod till Lena-floden nedom Jakutsk i
Sibirien, vid 64 graders nordlig latitud. Följande berättelse
derom är ett utdrag ur Pallas’ Resor.
»Jag anser mig, säger Pallas, böra omtala en intressant upptäckt,
för hvilken jag har Herr Bril att tacka.
»Under en jagtfärd denna vinter vid Viloui påträffade Jakuterna
kroppen af ett stort, okändt djur. Herr Ivan Argounof hade genom kansliet
i Jakutsk sändt detta djurs hufvud, jemte en dess framfot och bakfot till
Irkutsk. Alla dessa delar voro i ganska väl bibehållet skick. Han yttrade
i sin skrifvelse, som var daterad den 17 Januari 1772, att man i
December 1771 hade funnit djuret dödt och redan mycket förderfvadt ungefär
40 werst ofvan köpingen Vilouiskoé, i strandens sand, en famn från
vattnet och fyra famnar från den högre och brantare delen af stranden. Det
låg till hälften begrafvet i sanden. Man uppmätte det på platsen, då det
befanns hålla tre och trefjerdedels ryska alnar i längd, tre och en half i
höjd. Kroppen var i hela sin storlek beklädd med hud, som liknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
