Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Den quartära epoken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
villfarelse har fortlefvat ända till inemot närvarande århundrade.
År 1789 kringbar presterskapet i Saint Vincent i procession
på vägarne och fälten, för att dymedelst erhålla regn, något,
som troddes vara ett helgons arm, men i sjelfva verket
utgjorde lårbenet af en elefant.
År 1456, under Carl den VII:des regering, såg man dylika
förmenta jätteben framsticka i Rhône’s flodbädd. Samma
fenomen inträffade ånyo vid samma flods strand nära köpingen
Saint-Peirat, midtemot Valence. Thronföljaren, sedermera
Ludvig XI, som då bodde i Valence, lät hopsamla dessa ben,
hvarpå de fördes till Bourges, der de länge förvarades i
Saint-Chapelle och förevisades för allmänheten.
Omkring 1564 gjordes åter ett dylikt fynd i närheten af
samma stad Valence. Tvenne bönder varseblefvo nemligen i
Rhôneflodens sluttande strand stora ben, som framsköto ur
jorden. De förde dem till närmaste by, der de undersöktes
af Cassanion, som vistades i Valence, och sannolikt just af
denna anledning skref sin afhandling om jättar.[1] Enligt
Cuvier är den af denne författare[2] lemnade beskrifning på en
tand af den förmente jätten från Valence tillräckligt bevis att
tanden tillhört en elefant: den höll en fot i längd och vägde
8 skålpund.
Det var äfven vid Rhônes stränder, men i Dauphiné, som
man under Ludvig XIII:s tid träffade skelettet af den
beryktade Teutobocchus, hvarom vi talat i föregående kapitel, då
det var fråga om Mastodon.
År 1663 bevittnade Otto v. Gruericke, luftpumpens
namnkunnige uppfinnare, i närheten af Quedlinburg upptäckten af
elefantben, som voro inbäddade i snäckförande kalk. Man
påträffade här ofantliga betar, hvilka borde hafva utgjort ett
tillräckligt bevis på benens verkliga ursprung. Men man tog
dem för att vara horn och den berömde Leibnitz sammansatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
