Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diluvial-perioden i Europa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De berömdaste bengrottor äro Gailenreuther-grottan i
Franken (Bayern); Nabensteiner- och Brumberger-grottorna i
samma land; grottorna i Hartz och trakten af Lüttich;
grottorna i Yorkshire, Devonshire och Derbyshire i, England; vid
Palermo och Syracusa på Sicilien. Inom Frankrike förtjena
nämnas grottorna vid Lunel Viel i Hérault, i Cevennerna och
Franche-Comté m. fl.
Benbreccior. – Dessa skilja sig blott till formen från
bengrottorna. De utgöra gyttringar af stenskärfvor och ben,
hopfogade medelst ett olikartadt bindemedel, hvilka fylla
remnor eller klyftor i berglagren. De flesta benbreccior inom
Europa bilda ett slags sammanhängande bälte i
Medelhafstrakten, hvilket antyder, att de alla tillhöra en och samma
jordremna. De märkvärdigaste träffas vid Cette, Antibes, Nizza,
på Italiens kuster, på öarne Corsika och Sardinien etc.
Man finner i benbrecciorna i det närmaste samma slags
ben, som i grottorna; hufvudsakliga olikheten är den, att
fossila qvarlefvor af idislare här förekomma ymnigare. Då alla
benbreccior vid Medelhafskusten innehålla samma slags ben,
är det troligt att de uppkommit samtidigt och på ett
likartadt sätt.
Benens mängd i förhållande till stenskärfvornas och
bindeämnets myckenhet är i dessa benbreccior olika på olika
ställen. I brecciorna vid Cagliari, hvarest qvarlefvor af idislande
djur äro sällsyntare än i Gibraltars och Nizzas breccior,
förekomma de bäst undersökta benen, som tillhöra smärre
gnagare, i större myckenhet än bindeämnet, som förenar dem med
hvarandra. Man har der äfven funnit ben efter tre eller fyra
fogelarter, som man hänfört till Trast- och Lärkslägtena. I
brecciorna vid Nizza träffas lemningar af några stora rofdjur,
bland hvilka Cuvier har urskiljt ett par arter, som varit
närbeslägtade med lejonet och pantern. Vid San Siro på Sicilien
hysa brecciorna benen af en art, tillhörande hundslägtet.
Men benbreccior finnas icke blott i Europa; de träffas i
alla trakter af jorden, och de, hvilka man nyligen upptäckt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
