Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plutonsika bergarter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
granitlika till vanlig porfyrs utseende, så att han gifver ständiga
anledningar till ovisshet och gör det ytterst svårt att bestämma
hans geologiska ålder. Man har emellertid skäl att tro honom
hafva uppträdt i dagen något före och under stenkolsperioden.
Vid Creuzot har nemligen protogingranit rubbat och utbredt
sig öfver stenkolsformationen, så att man i protoginmassan
skulle kunna nedslå borrhål, hvilka inträngde i
stenkolsbäddarne. Någonting likartadt visar sig vid Mont-Blanc. Den
ryktbara topp som beherrskar denna bergskedja utgöres, jemte
de närgränsande lägre spetsarne, af protogin. Denna bergart
har äfven här tydligen inverkat på stenkolsbildningarne, hvilka
blifvit omkastade och metamorfoserade; men då ingen dylik
inverkan på de öfverliggande triaslagren kan upptäckas, måste
man antaga, att protoginutflödena hade upphört vid den tid,
då den brokiga sandstenen afsatte sig.
Man inser för öfrigt att, om protogingraniten bildar så
hvassa spetsar omkring Mont-Blanc, detta endast beror på
bergets höjd och den utomordentliga kylan, som oupphörligt
lösspränger och nedstörtar alla de delar af klipporna, hvilka
blifvit förändrade genom atmosferiska inflytelser; ty såsnart
protogin uppträder i mildare luftstreck, t. ex. kring Creuzot
och vid Pierre-sur-Autre i Forezbergen, visa icke bergen
dylika skarpa spetsar som vid Mont-Blanc. Men enstaka
massor bilda stundom så kallade vacklande block, hvilka
med sin kullriga undersida hvila på en likaledes, men i
motsatt rigtning, kullrig klippspets och lätt kunna vaggas
upp och ned, ehuru det i anseende till deras stora tyngd skulle
erfordras flera par oxar, för att rubba dem från sin plats.
Denna benägenhet att formas till kulor eller ellipsoider
förefinnes dessutom hos andra granitvarieteter och äfven hos
vissa slag af sandsten. De vacklande blocken hafva ofta gifvit
anledning till legender och folksagor.
Fournet anser, att graniten, protoginen och porfyren
framträngt under stenkolsperioden, ty man finner porfyrstycken i
stenkolskonglomeraterna; de fortforo äfven att utflöda under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
