Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vulkaniska bergarter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högsta, kägelformiga spets, utan på en af sidorna ungefär vid
två tredjedelar af hela höjden. Han är till en del fylld med
smält lava, som är stadd i en oaf bruten rörelse af stigande
och fallande, orsakad af ångblåsor, hvilka uppstiga till
eldsjöns yta och uppdrifva en hög askpelare. Nattetid lysa dessa
ångmoln af ett praktfullt rödt återsken, som dystert belyser
ön och hafvet deromkring.
Beläget på Siciliens östra kust tyckes Etna vid första
åsynen hafva en vida enklare form än Vesuvius. Sluttningarne
äro mindre tvära, mer likformiga åt alla sidor; foten har i
det närmaste formen af en sköld. Etnas nedre del eller den
odlade trakten eger vid pass tre graders lutning. Den
mellersta delen eller skogstrakten är brantare; den har 8 graders
lutning. Bergets öfre del är en kägla af elliptisk omkrets och
32 graders lutning, hvilken öfverst på en nästan platt yta
uppbär sjelfva utbrottskäglan, hvars krater är rund. Denna krater
är belägen vid 11000 fots höjd, och utsänder ingen lava,
endast gaser. Lavan utströmmar ur sextio smärre käglor, som
befinna sig på vulkanens sluttande sidor. Om man uppifrån
toppen öfverskådar berget, kan man lätt öfvertyga sig att dessa
käglor äro ordnade i strålform och belägna öfver remnor, som
sammanlöpa mot kratern såsom deras gemensamma
medelpunkt.
För att fullständiga denna flyktiga öfversigt af nutidens
vulkaner, måste vi tillägga, att det äfven finnes
underhafsvulkaner. Att man endast känner ett ringa antal sådana, torde
bero derpå, att deras uppträdande ur hafvets sköte nästan
alltid snart åtföljes af deras mer eller mindre fullständiga
försvinnande. Likväl äro de företeelser, som vittna om vulkaniska
krafters fortsatta tillvaro i hafvets djup, i hög grad våldsamma
och märkbara. Midt i oceanen ser man stundom öar plötsligt
uppskjuta på ställen, der de sjöfarande aldrig förr varseblifvit
dem. Så har man i våra dagar sett ön Julia eller Ferdinanda
uppstå; uppstigande sydvest om Sicilien år 1831, sjönk hon
två månader derefter åter ned under böljorna. Vid flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
