Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Om bergarters metamorfism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särdeles silikater som hafva kalk bland sina basiska
beståndsdelar, såsom granat, pyroxen och amfibol. Sandsten och leror
förändras likaledes.
Dessutom äro ganska ofta såväl den eruptiva, som den
omgifvande bergarten uppfyllda med qvarts, kolsyrad kalk,
tungspat, fluss-spat, jernoxid, blyglans, kopparkis och flera
slags malmer. Dessa mineralier hafva för öfrigt här samma
beskaffenhet, som då de förekomma i form af ådror.
Allmän metamorfism. – De lagrade bergarterna hafva
stundom undergått en metamorfism, som icke härrörer från
någon de eruptiva bergarternas direkta inverkan på dem. Denna
metamorfism har egt rum i vida större skala än den speciella,
och är synbar i hela trakter, der den samtidigt har sträckt
sig till alla de olika bergarterna. Det är detta slags
metamorfism, som man benämner den allmänna eller normala.
För att gifva ett begrepp om denna metamorfism, skola
vi betrakta dess verkningar på bergarter af ett och samma
slag samt angifva huru dessa bergarters beskaffenhet förändras
i samma mån som metamorfismen visar sig mer eller mindre
genomgripande.
De i jorden förekommande brännmaterialerna, hvilka hafva
en helt och hållet egendomlig och från andra bergarter
alldeles afvikande sammansättning, egna sig synnerligt väl till
undersökningar rörande detta slags metamorfism. I samma
mån som man nedstiger djupare i de sedimentära
bildningarnes rad, finner man dessa brännmaterialier fullkomligt
förändra sig; från bränntorfven, som än i dag fortfar att bildas,
kommer man till brunkolen, stenkolen, anthraciten och
slutligen till grafiten. Deras täthet tilltager i samma ordning och
ökas åtminstone till dubbelt. Halten af väte, qväfve och
isynnerhet syre aftager derjemte ganska hastigt, det vill säga, de
flyktiga och bituminösa ämnena försvinna mer och mer,
hvaremot tvertom kolhalten i samma proportion blifver större.
Denna metamorfism, som eger rum i bildningar,
tillhörande olika perioder, låter äfven iakttaga sig i ett och samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
