Om förfaringssättet vid den första undervisningen i modersmålet / 10 (1889) Author: Bengt Carl Rodhe Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

5)	Att lära barnen läsa ord med korta själfljud.

Andra kursen börjar med öfvergång från långt
till kort själfljud.

Lärarinnan gör först barnen uppmärksamma
därpå, att själfljuden, såsom barnen hittills hafva
läst dem, uttalas långt, d. v. s. att man vid uttalet
kan utdraga ljudet. Barnen få vidare veta, att, då
så sker, kallas dessa ljud långa själfljud.
Lärarinnan fortsätter därefter ungefär så: Barn! Hvilka ljud
hören I, då jag säger ordet all? Barnen: Vi höra
à- och ll-ljuden. Lärarinnan: Hvilket är första och
sista ljudet i ordet àllà? Barnen: à är både första
och sista ljudet i ordet àllà. Lärarinnan: Sägen nu
ljuden i ordet àllà! Barnen: à — ll — à.

Lärarinnan: Sägen mig något annat ord, där vi
höra ljudet à! Barnen: Vi höra ljudet à i ordet
hàtt, kàtt, pàppà, màmmà o. s. v.

Efter det barnen sålunda uppfattat ljudet à, gör
lärarinnan dem uppmärksamma därpå, att man ej
låter rösten dröja vid detta ljud, utan uttalandet däraf
måste ske hastigt, och att man därför kallar detta
ljud kort a-ljud, samt slutligen att man för detta
ljud har samma tecken som för det förut inlärda
a-ljudet, hvilket ljud därefter framställes till
jämförelse på ungefär följande sätt:

Lärarinnan uppskrifver å väggtaflan ordet al och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>